Socker i grovfoder
Några av de absolut vanligaste frågorna som kommer till oss berör sockerinnehållet i grovfodret. Vad är socker och behöver vi vara oroliga över grovfodrets sockerinnehåll? För att besvara dessa frågor behöver vi först reda ut vad socker egentligen är för något och sedan kika på hur hästen påverkas av det.
Vad är socker?
Det vi i dagligt tal kallar för socker innefattar glukos, fruktos, sukros och fruktaner. Ett annat namn för dessa är lättlösliga kolhydrater eller ”water soluble carbohydrates” vilket brukar förkortas WSC.
Kolhydrater kan delas in i två huvudgrupper, socker eller icke-socker, som sedan delas in i flertalet undergrupper. Glukos och fruktos är enkla sockerarter medan sukros består av en glukosmolekyl och en fruktosmolekyl som är sammanlänkande med varandra. Dessa tre tillhör gruppen socker.
Fruktan tillhör gruppen icke-socker och räknas därmed inte som egentligt socker, men fungerar som en lagringskolhydrat för gräset. Fruktan består av fruktoskedjor i varierande längd med en glukosmolekyl i ena änden.
Hur påverkas hästen av socker?
När hästen äter sitt foder påbörjas digestionen redan i munhålan och sedan rör sig fodret genom hästens magsäck och tunntarm för att slutligen nå grovtarmen som utgör en väldigt viktig del då den mikrobiella nedbrytningen av fodret sker här. När det gäller sockret som hästen får i sig via fodret så kommer de enkla sockerarterna glukos och fruktos tas upp i blodet direkt från tunntarmen. Det samma gäller sukros som först bryts ner till glukos och fruktos i tunntarmen som sedan tas upp i blodet. När detta sker kommer blodglukoshalten att stiga varpå även insulinnivåerna ökar. Detta är en riskfaktor för hästar med insulinresistens, PPID och PSSM.
När det kommer till fruktan är det inte helt klarlagt var och hur dessa bryts ner hos hästen. Hästen saknar enzym i tunntarmen som kan bryta ner fruktoskedjorna som fruktan består av. Däremot kan lågt pH sönderdela fruktan vilket gör att en del av fruktanerna antas sönderdelas i den nedre delen av magsäcken där det är ett väldigt lågt pH-värde. De fruktaner som inte bryts ner förmodas passera vidare till grovtarmen där det sker en mikrobiell nedbrytning av fruktan. Det skulle också kunna ske en viss mikrobiell nedbrytning av dessa innan de når grovtarmen. Eftersom inte fruktans nedbrytning hos hästen är helt klarlagd så är det oklart vilken påverkan dessa har på hästar både med och utan insulinresistens, PPID och PSSM.
Hästarnas glukos- och insulinrespons påverkas av grovfodrets WSC-innehåll, där lägre innehåll ger lägre insulinsvar. Det är dock viktigt att känna till att hästarnas insulinsvar inte enbart påverkas av grovfodrets WSC-innehåll då hästens individuella insulinkänslighet samt dess hull också har en stor påverkan. Hos insulinresistenta hästar har hästarnas individuella insulinkänslighet visat sig ha större påverkan för insulinresponsen än WSC-innehållet i grovfodret. Därmed är det svårt att avgöra hur stort sockerintag varje enskild häst klarar av att konsumera och samtidigt må bra. Generellt så kan friska och arbetande hästar äta grovfoder med högre sockerinnehåll utan att påverkas negativt av det men för hästar med insulinresistens, PPID och PSSM är viktigt att försöka hitta ett grovfoder med ett lägre sockerinnehåll.