Vanliga parasiter hos getter och varför de skiljer sig från får
Getter delar många parasiter med får, men de är känsligare för flera av dem. Till skillnad från får är getter anpassade för att livnära sig på buskar och sly, inte för att beta nära marken. De utvecklar därför inte samma immunitet mot parasiter som får gör, och kan bli allvarligt sjuka om de tvingas beta på gräs, särskilt på marker där får tidigare gått.
Parasiter som orsakar störst problem
De parasiter som orsakar mest lidande hos getter är:
- Haemonchus contortus (stora magmasken)
- Trichostrongylus axei (lilla mag-tarmmasken)
- Fasciola hepatica (stora leverflundran)
- Muellerius capillaris (liten lungmask)
Haemonchus contortus – stora magmasken
Haemonchus drabbar ofta getter hårdare än får och kan ge symtom som avmagring, bleka slemhinnor, nedsatt allmäntillstånd och ibland käftgropsödem (”påse under hakan”).
Trichostrongylus axei – lilla mag-tarmmasken
Denna parasit drabbar främst unga djur. Det är viktigt att inte släppa ut vuxna getter som bär på T. axei tillsammans med killingar på våren, eftersom de kan smitta dem via betet.
Masken gör störst skada i sitt larvstadium, innan parasitägg kan påvisas i träcken. Därför är det avgörande att provta getterna innan betessläpp, för att minska risken att sprida smitta.
Om killingarna blir infekterade kan det uppstå tarmförändringar som inte går att avhjälpa senare. Vanliga symtom är diarré och dålig tillväxt.
Fasciola hepatica – stora leverflundran
Den stora leverflundran har en snäcka som mellanvärd och sprids främst på sanka marker. Parasiten har en lång livscykel och ägg kan påvisas i träckprov tidigast tre månader efter infektion.
Symtomen liknar dem vid Haemonchus-infektion: avmagring, bleka slemhinnor, nedsatt allmäntillstånd och ibland käftgropsödem (”påse under hakan”).
Muellerius capillaris – liten lungmask
Muellerius capillaris kan drabba getter hårdare än får, eftersom får utvecklar immunitet medan getter tycks ha en begränsad förmåga att göra det.
Parasiten sprids via betet och har sniglar eller snäckor som mellanvärdar.
Vanligtvis ses inga tydliga symtom, men vid ansträngning kan geten visa ökad andning, andnöd eller hosta. I vissa fall har dödsfall rapporterats, ofta i kombination med andra infektioner.