Analysera näringsvärdet i djurens grovfoder >>

Betesvård och betesplanering för häst

Hur skall vi hantera och sköta våra beten för att hålla parasittrycket så lågt som möjligt?

Hur skall vi handskas med våra beten för att hålla parasittrycket så lågt som möjligt?

Hästen som art är ett stäppdjur som historiskt strövade i flockar över stora områden. De parasitägg som följde med träcken ställde oftast inte till några stora problem eftersom flocken hade rört sig till nya betesområden när parasitäggen hade utvecklats och blivit infektionsdugliga. Detta fenomen kan vara en bidragande orsak till att maskarna producerar så stora mängder ägg. En spolmaskhona kan producera över en miljon ägg under sin livstid. När vi nu inte längre har strövande hästar utan de lever sina liv i en inhägnad leder denna höga äggproduktion till problem.

Alltför få hästägare har idag möjlighet att låta sina hästar beta över verkligt stora ytor. Inte sällan trängs ett större antal hästar i olika åldrar på förhållandevis små ytor. Ibland har man inte möjlighet att ha olika sommar- och vinterhagar. Ibland kanske det kommer gästande hästar, med okänd parasitstatus. Betet kan vara slitet och magert och hästarna betar på en allt mer begränsad yta trots att arealen kan vara ganska stor, eftersom ratorna (området runt träckhögarna) har vuxit till stora ytor. Sammantaget detta leder till att det blir svårt att hålla en god beteshygien och ett lågt smittryck på betet.

När vi genomför forskningsprojekt på beten så är praxis att för att få kalla ett bete parasitfritt skall det inte vara betat under två vintrar med mellanliggande sommar.  Men i vissa fall har det visat sig att ägg från till exempel spolmask har en otrolig överlevnadspotential. De kan vara infektionsdugliga i många år ute på betet. Men generellt kan sägas att parasiter som smittar via larver, exempelvis små och stora blodmaskar samt bandmask, där minskar smittan till i praktiken försumbar om betet får vila två vintrar och mellanliggande sommar.

När det gäller stuterimiljöer med många föl uppstår ofta svårighet att minska smittrycket när det gäller spolmask. Att använda en och samma hage att rasta unga föl i kan leda till en kraftig smitta byggs upp. Även underlaget har inverkan, spolmaskägg verkar överleva bättre i fuktig miljö och välmockade sand/grus-hagar verkar torka ut, vilket leder till ett minskat antal ägg. Att ha rasthagar som bara används av sto med föl yngre än tio veckor samt äldre hästar, över två år kan skydda fölen mot att utsättas för högt smittryck under deras känsligaste period i livet. Detta på grund av att fölen inte sprider spolmaskägg före tolv veckors ålder. Normalt utvecklar fölet en immunitet mot spolmask och det är sällsynt med spolmaskfynd i hästar äldre än två år.

I den bästa av världar skulle vi, för en god beteshygien, ha olika hagar vid olika årstider, ha möjlighet att låta stora arealer få vila och inte behöva ha så många hästar per hektar. Så hur skall vi då förhålla oss när verkligheten ser så annorlunda ut för många av oss?

Vad är då en tillräckligt bra betesvård?

Vi får ibland frågan om att mocka i hagarna och det är vetenskapligt¹ bevisat att mockning är ett oerhört effektivt sätt att minska mängden parasitägg i hagen. Att mocka ur hagen ett par gånger i veckan under den gröna delen av året (vår-sommar-höst) och någon gång i veckan under den vita (vintern) så minskar möjligheterna för äggen att utvecklas till larver och kunna infektera hästarna. Ägg utvecklas, under optimala förhållanden, till infektiösa larver på ca en vecka. Mockning bör alltså ske tillräckligt ofta så att äggen inte hinner utvecklas till larver.

En träckhög bryts ner olika snabbt under olika förhållanden, under sommaren kanske det går på fyra månader, medan vinter gör att denna process går betydligt långsammare.

Växel- och sambete är bra. De olika djurslagen äter då nära varandras, men inte nära sina egna, rator, så den användbara arealen ökar på ett smidigt sätt. Hur man löser detta är väl bland annat beroende på individerna, om hästarna och fåren eller boskapen går fredligt vid varandras sida så är väl det en lösning, annars får man växla. Kom ihåg att det går fem får på en häst vad gäller avbetning av marken.

Brunnen hästgödsel är normalt att betrakta som ägg och larvfri.

Betesputsning är även det en stående fråga. Vi brukar svara att det kan fungera, men slår man sönder ratorna när det är fuktigt så hjälper man bara äggen att spridas över större yta. Men om man vet, hur man nu gör det, att det skall komma en lång torr period så kan man betesputsa och slå sönder mockorna. Äggen och larverna kommer då exponeras för sol och torka, vilket är dessa parasiters värsta naturliga fiende.

Grusade rasthagar är normalt inga stora smittområden. Men finns det oaser av grönt gräs så finns det förutsättningar för bland andra blodmaskarna att få till en fungerande livscykel.  Är det en djup sandbädd där det inte ligger ett lager av gödsel som håller fukten så torkar ju rasthagen ut ganska snabbt vid torkväder och försämrar därmed parasiternas förutsättningar för att överleva.

Nya hästar i stallet bör alltid hållas åtskilda tills de antingen avmaskats eller visat negativt träckprov.

Att använda kemikalier är ingenting som vi varken har kunskap om eller rekommenderar.

Man kan dela in betesvård i olika delar:

Betesplanering

  • Anpassa ytan efter antalet hästar.
  • Skilja på sommar och vinterhagar.
  • Planera betessäsongen och byt hagar i tid för att undvika att hästarna tvingas beta nära rator.
  • Ta hänsyn till de olika behov som olika  ålderskategorier av hästar har.

Minska mängden parasiter på betet

  • Mocka hagarna.
  • Växla mellan bete och slåtter. Parasittrycket är generellt lågt på återväxten efter slåtter.
  • Växel- eller  sambete med andra djurslag, företrädesvis får eller nötkreatur.
  • Låt marken vila, ligga i träda i minst ett år från betande hästar
  • Låt marken vila första halvan av betessäsongen.
  • Plöj, harva eller putsa betesmarken.

Förhindra upptag av smitta

  • Fodra inte på marken

Särskilda karantän- och gästhagar.

  • Släpp inte ut hästar med okänd parasitstatus på betesmarkerna
  • Låt inte stallets egna hästar beta på okända marker såsom på tävlingsplatser och andra ställen där andra hästar rör sig och kan ha kontaminerat marken.

Ovanstående skall betraktas som förslag till tankebanor för planering av verksamheten. Mer information om parasiter och hantering av betesmarker finns hos Hästsverige.

Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - kr