Analysparametrar för Får & Get

Grovfoder är den viktigaste komponenten i foderstaten för får och get.

Djuren, precis som vi har ett näringsbehov som behöver uppfyllas för att främja hälsa och för att de ska kunna prestera såväl i vardagen som i produktionen.

Genom att analysera ditt foder får du möjligheten till att ta reda på näringsvärden och innehållet av mineraler i ditt grovfoder vilket sedan kan användas som underlag i foderstatsberäkningar. Det ger även en bild över vilken djurkategori ditt foder kan vara anpassat till och vilka andra fodermedel du eventuellt behöver komplettera med. Därmed kan analysen även ge en indikation på huruvida den vallfröblandningen man har är anpassad till djurkategorin, om gödslingen har varit optimal eller huruvida man ska välja skördetidpunkt.

Torrsubstans (TS)

Alla typer av foder innehåller en mindre eller större mängd vatten. Torrsubstansen anger hur mycket av fodret som inte är vatten och presenteras oftast i procent. Om ditt foder har en ts-halt på 85% betyder de resterande 15% är vatten. Genom att redovisa näringsämnen på torrsubstansbasis kan man t.ex. jämföra olika foder med varandra. Detta är användbart i bland annat foderstatsberäkningar, vilket är anledningen till att många näringsanalyser idag redovisas i gram/kg TS. Desto lägre ts-halt ett foder har desto större är risken för malfermentation och det är därmed viktigt att efterse den hygieniska kvalitén av sitt foder.

Ungefärlig andel torr substans och vatten i grovfoder.

Aska

Grovfodrets innehåll av aska kan ge en indikation på det totala mineralinnehållet. Olika vallväxter innehåller olika mängd mineraler, där exempelvis klöver har högre halter av kalcium vilket kan ge högre värden av aska. Om innehållet av aska blir för hög, (runt 100 g/ kg TS) kan det vara en indikation på att det har förekommit jordinblandning vid skörd.

Energi

Energi anges i näringsanalyssammanhang i enheten megajoule (MJ). Energiinnehållet kan mätas och redovisas på några olika sätt. Den totala mängden energi som finns i ett foder har benämningen bruttoenergi (BE). Bruttoenergi anger hur mycket energi som frigörs om man eldar upp fodret, utan at beskriva vad djuren kan tillgodogöra sig av det. Omsättbar energi (OE) är bruttoenergin minus den energi som försvinner med urin, träck och gaser. Hur mycket ett djur kan utnyttja av energin i ett foder skiljer sig mellan djurarter. Idisslare tar hjälp av mikrober i vommen för att utvinna energi ur fodret medan hos hästar sker liknande process i grovtarmen. Därför kan samma foder ha olika mängd omsättbar energi (antal MJ/kg ts) för hästar respektive idisslare. Energiinnehållet i fodret påverkas bland annat av fiberinnehållet vilket i sin tur påverkas av bland annat skördetidpunkt.

NDF

NDF står för neutral detergent fibre vilket är ett mått på andelen fibrer i grovfodret. Fibrer kan delas upp i cellulosa, hemicellulosa och lignin som är beståndsdelarna i växternas cellväggar. Fibrer är viktigt för djurens mag- och tarmhälsa samt en högre andel ökar ättiden och minskar passagehastigheten.

Råprotein och smältbart råprotein

På liknande sätt som energi kan även proteininnehållet redovisas på olika sätt. Råproteininnehållet är den totala mängden kväve ett foder innehåller multiplicerat med 6,25. Det totala råproteinhalten i fodret ger därmed ingen indikation på huruvida proteinet i grovfodret är av god kvalitet. I värdet smältbart råprotein har man tagit hänsyn till proteinets smältbarhet i djurslaget, det som de kan tillgodogöra sig. Detta beräknas genom att multiplicera råproteinhalten med en specifik smältbarhetskoefficient.Vallfröblandningen har en betydelse för proteininnehållet. Kvävefixerande växter som exempelvis klöver och lucern innehåller en högre andel protein. Gödslingen av vallen har även betydelse, där en högre kvävegödsling ger ökad andel protein i fodret. På samma sätt som för energiinnehållet är även skördetidpunkten avgörande för proteininnehållet.

AAT och PBV

Aminosyror absorberade i tunntarmen (AAT) beskriver andelen aminosyror som idisslaren kan ta upp ur fodret samt aminosyror från mikroorganismerna i vommen. Det gör att värdet påverkas indirekt av vallfodrets innehåll av kolhydrater. Proteinbalansen i vommen (PBV) talar om vilken balans det är mellan vomlösligt protein och lättlösiga kolhydrater. Höga PBV värden visar på höga andelar lösligt protein och ett överskott på ammoniak.

WSC (totalt socker)

Nitrat (NO₃⁻)

Växten kan tillgodogöra sig kväve i form av nitrat som finns i mineralgödsel. Om gödslingen är för nära inpå skörd finns det risk för att nitratet inte har omvandlats till ammoniumkväve av växten och är därmed närvarande i vallen. Vid konsumtion av idisslare kommer nitratet att omvandlas till nitrit i vommen, vilket är giftigt. Värden i grovfoder av nitrat bör inte överstiga 3 g/kg TS.

Mineraler

Mineraler är viktiga för djuren för att de ska kunna leva ett hälsosamt liv, där kroppens olika fysiologiska processer ska kunna fortlöpa. Vissa mineraler behövs i större mängd och benämns som makromineraler medan mikromineralerna behövs i en mindre mängd.

Mineral Bas

I paketet mineral bas ingår makromineralerna kalcium (Ca), fosfor (P), magnesium (Mg), kalium (K), natrium (Na) och svavel (S) samt mikromineralerna järn (Fe), koppar (Cu), zink (Zn) och mangan (Mn). I paketet ingår även en uträkning av Ca/P kvoten.

Mineral Extra

I mineral extra ingår mineraler från mineral bas och ytterligare tre mikromineraler, selen (Se), molybden (Mo) och kobolt (Co).