Resistensproblematik

Vad är resistens?

Resistens betyder nedsatt känslighet hos mikroorganismer, i vårt fall parasiter, mot avmaskningsmedel. I varje maskfamilj kan det finnas enskilda individer som är okänsliga mot maskmedel, dessa variationer uppkommer naturligt. Resultatet av en avmaskning är att alla känsliga maskar dör och kvar blir de resistenta maskarna. Det blir alltså en fördel att ha just den egenskapen som gör att man överlever ett visst avmaskningsmedel först när man faktiskt avmaskar, innan dess var den resistenta masken bara en bland andra maskar. Genom att avmaska väljer vi alltså vilka maskar som skall överleva och genom att endast avmaska när det är absolut nödvändigt så kan vi minska den här olyckliga selektionen. Det är alltså maskarna som blir resistenta, inte hästen.

Bland små blodmaskar är resistens mot maskmedel av typen bensimidazoler (t ex Axilur) utbredd världen över, inklusive i Sverige. Även resistens mot pyrantel (Banminth, Embotape vet. (fd. Fyrantel), Nematel) förekommer i Sverige. Problemen är dock inte lika stora i Europa som i USA där man har fått stora problem med resistens till följd av att pyrantel ges i foder.

Resistens mot ivermektin/moxidektin (Ivomec, Noromectin, Bimectin, Eraquell, Cydectin) hos små blodmaskar förekommer i Europa men har ännu inte påvisats i Sverige. Stora blodmasken har ännu inte utvecklat resistens mot något preparat. Hos spolmask är resistens mot ivermektin/moxidektin utbredd och effekten är ofta nära noll. Fenbendazol (Axilur) har däremot i oftast god effekt mot spolmask, men resistens har konstaterats på två gårdar.