Sällsynta maskar

Lungmask (Dictyocaulus arnfieldi)

Denna parasit är egentligen en åsneparasit och förekommer normalt inte i Sverige. Den kan vara aktuell vid hästimporter från England och Irland där den inte är ovanlig. Masken är smal och 25-70 mm lång. Den kan orsaka svår lunginflammation och mycket kraftig hosta då den parasiterar framförallt i luftvägarnas finare förgreningar i lungorna.

Hos åsnor är symtomen betydligt mildare och kan lätt förbigås.

Parasitsmittan är betesburen och smittfarliga larver tas upp av betande djur. I mag- tarmkanalen tränger larverna igenom tunntarmens slemhinna och vägg och transporteras med lymfan till lungorna varifrån de bryter sig ut till luftvägarna. Endast i undantagsfall utvecklas larverna utöver detta stadium i hästen. I de fall de utvecklas till vuxna parasiter är utvecklingstiden 5-6 veckor. Den vuxna maskhonan lägger ägg som hostas upp och sväljs ned för att transporteras via mag- tarmkanalen ut på betet.

Misstänker man lungmask kan denna analys beställas som en tilläggsanalys, analyskod 505.

Nackbandmask (Onchocerca spp.)

Inte helt ovanlig i Sverige men påvisas sällan pga av dess levnadssätt som gör att den inte har spridningsstadier (ägg och larver) som kommer ut med träcken. Kraftiga infektioner med Onchocerca kan påverka hästens rörelsemönster. Misstänks ha samband med olika typer av klåda i hals- och mankregionen, kan orsaka vissa typer av hudreaktioner och gallor i senskidor.

Vuxna hannar är 6-7 cm och vuxna honor upp till 30 cm långa men hårtunna. Honan föder levande larver, mikrofilarier, som är i storleksordningen 0,25 mm.

Vuxna honor kan ligga i en valnötsstor cysta i nackbandsligamentet företrädesvis strax framför tornutskottet i manken.där de producerar stora mängder mikrofilarier. Mikrofilarierna återfinns i underhudens lymfkärl där de sugs upp av visa knottarter (Culicoides). Mikrofilarierna utvecklas till smittfarliga larver och återfinns i deras mundelar drygt 3 veckor senare. De kan då överföras tillbaks till hästen eller till andra hästar genom knotbett. Larverna söker sig sedan tillbaka till fram för allt nackbandsligamentet men de kan utvecklas även i andra ligament, senor och senskidor.

Enorma mängder mikrofilarier kan finnas i hästens hud. Vissa hästar reagerar med hudreaktioner som kan klassas som sommareksem. När de könsmogna honor som bildat cystor i nackbandsligamentet dör av ålder kan både masken och cystan förkalkas. Denna förkalkning misstänks kunna orsaka klåda.

Förekomst av nackbandmask kan inte fastställas med hjälp av träckprov.

Lilla magmasken (Trichostrongylus axei)

Det är sällan man hittar lilla magmasken hos häst i Sverige. Den lever i magsäck och tunntarm men ger sällan några problem.

Magmask (Habronema spp.)

Mycket ovanlig i Sverige nu för tiden, kan orsaka inflammationstillstånd och sår i magsäcken men förknippas vanligen med s k sommarsår.

Magmaskens första larvstadier utvecklas i husflugans eller stallflugans larver som finns i gödseln. När dessa utvecklas till vuxna flugor kan de överföra smittfarliga magmasklarver till hästarnas läppar, ögonvinklar och näsborrar. De kan också överföras till sår var som helst på kroppen när flugorna söker föda. Larver som hästen slickar i sig sväljs och dessa utvecklas till vuxna parasiter i magsäcken. Larver som sprids till sår kan inte utvecklas till vuxna maskar utan stannar som larver i sårområdet. Larvernas aktivitet gör att såret inte läker.

Ögonmask (Thelazia lacrymalis)

Ögonmask är inte vanligt förekommande på svenska hästar. I en stor slaktstudie som gjordes 1992-1993 där ca 200 hästar undersöktes återfanns den hos 3.1 % av hästarna.

Den vuxna masken kan hittas på ytan av ögat, bakom tredje ögonlocket eller i tårkanalerna. Larver utsöndras i tårvätskan och äts upp av en fluga som fungerar som mellanvärd. Mognad och utveckling till smittfarlig larv sker i flugan som sedan sprider de mogna larverna vidare när den äter i ögonregionen på hästen. Utvecklingstiden i mellanvärden är inte känd. Om hästen skulle få ögonmask är det oftast ett sommarproblem och kan ge ögoninflammation med rinnande ögon.

Diagnos ställs genom att undersöka sköljvätska från ögat och däri påvisa larver.